happily ever after starts here

Det slår en inte förens efter. att man vet inte vad man har förens det är borta, inte förens då inser man hur mycke saker i livet man har som betyder så jäkla mycke så är to die for att inte förlora. jag tror att allting här i världen händer för en anledning. eller jag trode det. men det är en orättvis värld vi lever i och dom som förtjänar det minst råkar alltid ut mest illa. igår tog himlen tillbaka en av sina finaste änglar, antar att alla andra däruppe insåg att dom verkligen behövde ha henne tillbaka. i en fight mot cancern i några år så vann den tillslut. åh vad jag saknar dig. det gör verkligen ont att tanken med en person som man växt upp med och gjort allt med i stort sätt och varit en del av den person man blivit idag inte finns med oss alla andra längre. det gör ont, så himla ont. alla mina tankar går även till Gunnar. som fått stå på sidan av och titta när du bara blev sjukare och sjukare och veta att man inte kan göra någonting för att det ska bli bättre måste vara bland det svåraste, hur mycke han än velat. då jag träffade dig på julafton var du pigg i dom minutrarna vi var där. och jag är så glad att jag får komma ihåg dig så. skulle inte vilja ha de på något annat sätt. jag tänker på dig och jag hoppas du har det så himla mycket bättre där du är nu, där du aldrig mer kommer få lida någonsin och du vet att en dag så kommer vi ses igen. även om jag om växt upp och jag inte bor kvar hemma så betyder du lika mycke för mig nu som du någonsin gjort. r.i.p